Min pappa Sölve fick tolv syskon. Arne, Aina, Allan, Bertil, Birgit, Leif, Elsy, Gullan, Sven-Bert, Timar, Elving och Jonny. Hans äldre bror Arne fick tidigt arbeta på gården tillsammans med de äldsta syskonen. Arne som var väldigt intresserad utav fotografering, köpte vid ett tillfälle en kamera för hårt intjänade kronor. Tack vare Arne, finns dessa fantastiska foton kvar utav familjen i sitt arbete och liv på gården.
Farmor Hildur med de "snälle händerna" var förutom hantverket, även fantastisk på att ta till vara. Skor som ärvdes neråt i syskonskaran fick sig en omgång ny färg innan de fortsatte att slitas på utav nästa barn. Kvar finns även Hildur och Johns gamla bröllopsservis från 1931, den har spår efter alla de händer som varsamt druckit sitt kaffe. På några koppar finns där inget öra. Farmor sa alltid när en kopp förlorade sitt öra: "de var ju tur att det bara var örat, och så fortsatte man att använda koppen. När sedan denna koppen gick sönder sa hon, det var ju tur, för den koppen hade ju ändå inget öra." Så klingar farmor i mig och i det hantverk jag utför och de historier jag med mitt hantverk vill förmedla. Livet. Människor, skratt och gråt. Med kärlek i varje maska.
